Riskanalys i byggprojekt

Vad är en riskanalys?

En riskanalys är en systematisk identifiering och bedömning av vad som kan gå fel i projektet — för arbetsmiljö, kvalitet eller miljö. Syftet är att fånga riskerna i förväg och sätta in åtgärder som minskar antingen sannolikheten att något inträffar eller konsekvensen när det gör det. På byggarbetsplatsen är riskbedömningen ett underlag till arbetsmiljöplanen; i KMA-arbetet är den också underlag för kvalitets- och miljöstyrningen.

Riskanalys eller riskbedömning — vad är skillnaden?

I dagligt tal används orden om vartannat. Skillnaden i praktiken är arbetsordning, inte juridik:

• Riskanalysen kartlägger — vilka risker finns i det här momentet, den här platsen, det här skedet?
• Riskbedömningen värderar — hur sannolikt är det, och hur allvarligt blir det?
• Handlingsplanen beslutar — vilken åtgärd, vem gör den, när ska den vara klar?

Levereras bara det första steget saknar dokumentet det som gör det användbart. En lista med risker utan bedömning ger ingen prioritering, och en prioritering utan ansvarig och datum riskerar att inte bli utförd.

Grundprinciperna i AFS 2023:3

AFS 2023:3 8 kap. 2 § anger tre grundprinciper för att förebygga arbetsmiljörisker i planering, projektering och byggskede, och slår fast att lösningar som tar bort risken i första hand ska väljas. Bestämmelserna gäller byggherren, Bas-P, Bas-U och projektörer, och även den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller anläggningar. Entreprenörer har motsvarande ansvar för sin personal genom sitt systematiska arbetsmiljöarbete. Principerna är en bra ordning att arbeta efter i alla fall:

• 1. Identifiera och undvika risker.
• 2. Bedöm de risker som inte kan undvikas.
• 3. Hantera riskerna genom att åtgärda dem vid källan; ersätta farliga ämnen med ofarliga eller mindre farliga så långt möjligt; prioritera gemensamma skyddsåtgärder framför individuella; ta hänsyn till den tekniska utvecklingen; ta hänsyn till människors olika förutsättningar; och ge klara och tillräckliga instruktioner som alla berörda kan förstå.

Två saker är viktiga: lösningar som tar bort risken väljs i första hand, och gemensamma skyddsåtgärder prioriteras framför individuella. Ett fast räcke är en gemensam skyddsåtgärd; en sele är en individuell. Väljer du selen först går du emot den principen, oavsett hur väl selen dokumenteras. Att projektera bort momentet helt slår båda.

Så gör du — steg för steg

• 1. Bryt ner projektet. Gå igenom skeden, arbetsmoment, platser och grannskap. Etablering, rivning, stomme, tak, installation, avetablering — riskbilden är olika i varje.
• 2. Identifiera riskerna. Använd tidigare projekts avvikelser och tillbud som källa, inte bara fantasin. Ta med tredje man: passerande trafik, verksamhet som pågår i byggnaden, angränsande fastigheter.
• 3. Bedöm sannolikhet och konsekvens. En enkel skala (låg/medel/hög i båda dimensionerna) kan räcka. Poängen är inte precisionen utan att två risker går att ställa mot varandra.
• 4. Välj åtgärd. Lösningar som tar bort risken väljs i första hand, och gemensamma skyddsåtgärder går före individuella (AFS 2023:3 8 kap. 2 §).
• 5. Sätt ansvarig och datum. En åtgärd utan namn och datum är en avsikt, inte en åtgärd.
• 6. Följ upp och uppdatera. Nya moment, ändrad projektering eller ändrad produktionsplanering ska föras in i bedömningen (AFS 2023:1 11 §) — och nya uppgifter i arbetsmiljöplanen (AFS 2023:3 11 kap. 4 §).

Vad riskanalysen ska innehålla

För att vara spårbar behöver varje rad bära: beskrivning av risken, var och när den uppstår, bedömd sannolikhet, bedömd konsekvens, vald åtgärd, ansvarig person, datum och status. Det är den kombinationen som gör dokumentet användbart vid en skyddsrond eller en inspektion — och som gör att nästa projekt kan återanvända kunskapen i stället för att börja om.

Enligt det systematiska arbetsmiljöarbetet ska riskbedömningar alltid dokumenteras skriftligt, oavsett företagets storlek (AFS 2023:1 11 §). Åtgärder som inte genomförs direkt skrivs in i en skriftlig handlingsplan med vem som ansvarar och när det ska vara klart (13 §). Med tio eller fler arbetstagare ska också arbetsmiljöpolicy, rutiner och uppgiftsfördelning vara skriftliga (7–9 §§), och resultatet av den årliga uppföljningen ska dokumenteras skriftligt.

Exempel: tre rader i en riskbedömning

Exemplet är påhittat och visar hur raderna kan se ut när åtgärden väljs enligt principerna ovan. Skalan är låg, medel och hög.

Kopplingen till arbetsmiljöplanen

Förekommer något av de 13 arbeten med särskild risk som räknas upp i AFS 2023:3 11 kap. 12 § ska åtgärderna beskrivas i arbetsmiljöplanen — och en skriftlig arbetsmiljöplan blir obligatorisk. Bland dem finns fall där nivåskillnaden är två meter eller mer, risk att begravas under jordmassor, tunga byggelement, rivning av bärande konstruktioner eller hälsofarliga ämnen, arbete nära högspänningsledningar, arbete där fordonstrafik passerar och sprängning. Hela listan finns på vår sida om arbetsmiljöplanen.

Återkommer samma risk i flera arbetsmoment med behov av olika åtgärder ska det framgå vilken åtgärd som hör till vilket moment. Ett exempel på en brist: en generell formulering om fallskydd som ska täcka både takarbete och schaktkant.

Risker som inte handlar om arbetsmiljö

Riskarbetet i ett byggprojekt är bredare än AFS. Kvalitetsrisker — fuktkritiska moment, provningar som ligger sent i tidplanen, komplexa gränssnitt mellan discipliner — hör hemma i kvalitetsplanen. Miljörisker — kemikaliehantering, avfallsströmmar, utsläpp till dagvatten, buller mot omgivningen — hör hemma i miljöplanen. Samma metod, andra konsekvenser.

Fördelen med att göra dem i ett sammanhang är att åtgärderna kan vara desamma. En rivningsplan som hanterar hälsofarliga material löser en arbetsmiljörisk och en miljörisk med samma insats.

Mall eller AI-skriven riskanalys?

Vanliga frågor

Läs mer

• Arbetsmiljöplan (AMP) — när den krävs och de 13 arbetena med särskild risk
• BAS-P och BAS-U — vem som samordnar vad
• KMA-plan — kvalitet, miljö och arbetsmiljö i ett dokument