Vad är AMA? Betydelse, delar och hur AMA-koderna är uppbyggda

Vad betyder AMA?

AMA står för Allmän Material- och Arbetsbeskrivning och är ett referensverk från Svensk Byggtjänst. Det ger standardiserade tekniska beskrivningar och koder för material och arbetsutföranden, så att beställare och entreprenörer kan komma överens om en gemensam kravnivå utan att skriva allt från grunden.

Vilka delar består AMA av?

• AMA AF — administrativa föreskrifter för entreprenaden.
• AMA Hus — husbyggnad.
• AMA Anläggning — mark- och anläggningsarbeten, bland annat ledningar.
• AMA VVS & Kyla — VVS- och kylinstallationer.
• AMA EL — elinstallationer.
• RA — Råd och Anvisningar som hjälper dig att skriva rätt i beskrivningen.
• MER — mät- och ersättningsregler (finns till vissa delar).

Hur används AMA?

I en teknisk beskrivning åberopas AMA genom att man hänvisar till kod och rubrik. Då gäller den kravnivå som AMA anger för just den koden, om inte beskrivningen säger annat. Det gör beskrivningar kortare och tydligare — och minskar risken för tvister om vad som egentligen avtalats.

Så är en kod uppbyggd — ett påhittat exempel

Så här kan en åberopad kod se ut i en teknisk beskrivning. Koden och rubriken är påhittade och visar bara uppbyggnaden.

Så slår du upp rätt kod i ditt projekt

• Börja i handlingen. Den tekniska beskrivningen eller de administrativa föreskrifterna säger vilken del och vilken utgåva som åberopas.
• Slå upp koden i just den delen och utgåvan. En kod utan del och utgåva går inte att slå upp entydigt.
• Läs kravtexten under koden, och projektets egen text. Den kan ändra nivån.
• Läs RA till samma kod för råd. RA är råd om hur beskrivningen bör skrivas, inte kravtext.
• Ha verket tillgängligt. Den som ska utföra eller kontrollera arbetet behöver den del och utgåva som åberopas. AMA ges ut av Svensk Byggtjänst.

AMA i egenkontrollen

När arbetet ska kontrolleras sker det ofta mot kraven i AMA, ritning eller tillverkarens anvisning — det är kravkällan i kontrollpunkten som avgör vad som ska mätas och mot vilket värde. I en egenkontroll pekar varje kontrollpunkt ut sin kravkälla, till exempel den AMA-kod och utgåva som åberopas i projektets tekniska beskrivning. DokumentAgenten hämtar kravkällan ur ert eget underlag, när det anger den, och är byggd för att hänvisa till AMA med egna ord i stället för att återge AMA:s text. Du granskar och godkänner före leverans.

Del, utgåva och kod hör ihop

Det är kombinationen av del, utgåva och kod som avgör vad som krävs: en kod utan uppgift om del och utgåva går inte att slå upp entydigt.

Kontroll och dokumentation i tidplanen

Kontrollkraven märks mest i tidplanen. Ett system som inte är driftsatt går inte att funktionsprova, och en installation som redan är inklädd går inte att kontrollera i efterhand — därför har entreprenadavtalen en egen besiktningsform för arbeten som ska byggas in, och därför behöver egenkontrollen planeras in tidigt i produktionen.

Från kod i handlingen till handling i pärmen

En åberopad kod är sällan bara ett arbetsmoment — den kan dra med sig en leverans. Vad som ska levereras bestäms av avtalet, och det kan omfatta mer än drift- och underhållsinstruktionen: bygghandlingar, relationshandlingar, övrig entreprenaddokumentation och den information driftpersonalen ska få vid överlämningen.

Underlaget samlas bäst in medan arbetet pågår: injusteringsprotokoll, provningsresultat och märkuppgifter finns hos den som utförde arbetet, den vecka det utfördes.

Utgåva, avsteg och RA — det som avgör kravnivån

Tre saker bestämmer vilken nivå som faktiskt gäller i ett projekt. Utgåvan: delarna ges ut i versioner med årtal, och en kod kan ha ändrats mellan utgåvorna — därför ska det framgå vilken del och vilken utgåva som åberopas, inte bara ordet AMA. Beskrivningens egen text: under koden skriver projektet in sina egna krav, och den texten kompletterar eller ersätter referensverkets nivå för just den koden. RA: Råd och Anvisningar följer samma koder, så råden till en kod finns på samma plats i RA — men RA är råd om hur beskrivningen bör formuleras, inte kravtext.

Var referensverket slutar och andra krav tar vid

Den vanligaste missuppfattningen är att en kod skulle täcka allt. Den gör inte det. Myndighetskraven ligger i plan- och bygglagen, i Boverkets föreskrifter (se Boverkets byggregler) samt i Arbetsmiljöverkets AFS-häften. Entreprenadjuridiken — ansvar, tider, besiktning och ÄTA — ligger i AB 04 och ABT 06. Kontrollplanen och slutbeskedet styrs av PBL, inte av en teknisk beskrivning. En kod kan alltså aldrig ersätta ett föreskriftskrav; pekar de åt olika håll är det författningen som gäller.

AMA ges ut av Svensk Byggtjänst och texterna är upphovsrättsskyddade. Den här sidan förklarar hur koderna är uppbyggda och hur de åberopas; kodrubrikerna och kravtexten läser du i den del och utgåva som ditt projekt hänvisar till. Den tillgången behöver du ha för att kunna räkna på eller kontrollera arbetet.

Fallgropar när AMA åberopas

• ”Enligt AMA” utan del och utgåva — formuleringen låter bindande men lämnar kravnivån öppen. Ange vilken del och vilket årtal som gäller.
• Avsteget som aldrig skrevs ned — vill beställaren ha en högre nivå än koden anger måste det stå i beskrivningen under den koden. Muntliga överenskommelser om kravnivå håller sällan vid en tvist.
• Råd förväxlas med krav — texten i RA är vägledning till den som skriver beskrivningen. Kravet är det som står i AMA under koden.
• Kod hämtad från fel del — koden ser bekant ut men kommer från en annan del av verket, och rubriken betyder då inte det man tror.
• Kontroll dokumenterad som en bock — ett kontrollresultat behöver datum, utförare, metod, resultat, konstaterade avvikelser och uppgift om använda mätinstrument. Utan dem går resultatet inte att granska i efterhand.
• Injusteringen hoppas över — utan injusteringsprotokoll saknas underlaget för att visa att flöden och börvärden ligger inom föreskrivna värden vid den samordnade provningen.

Vanliga frågor